
Normalt har barnet börjat tröttna på musik när hon har hört den en par gånger, men som tur är så råkar pappa ha ett oändligt antal varianter av just den nya favoritlåten. Ikväll fick hon lyssna på den långa tagningen från "Live in London", med Coverdale & Hughes på sång, medan hon låg på golvet efter badning, och sedan medan hon dansade runt.
"We all came down to Montreux...", breakdance edition.
Det råder inga direkta tvivel om att det är just den låten hon gillar, för ikväll startade låten med 1 minut av riffet till en annan låt, "Lazy", och medan det pågick grät hon i protest, men så fort det riktiga riffet startade så skrek hon i förtjusning istället. Imorgon planerar jag att spela "Live Aid"-tagningen med 100 musiker. Sedan kanske det blir Pat Boone's cover med orginalgitarristen Blackmore på solo.