tju-hej hvor det går...

De seneste dage har Linnea øvet sig i at rejse sig. På billedserien her ser det ud som om det er lidt besværligt, men i virkeligheden kan hun rejse sig mod det meste, og gør det ganske let. Det store barn...

først prøver jeg lige bordet..

njarh, jeg tar sofaen istedet for...

og så tar jeg lige tænderne til hjælp..

og jeg er oppe!

Er Linnea altid glad?

Linnea har hørt rygter om at der er nogle der synes at hun altid er glad... "Det kan jeg ikke have hængende på mig" tænkte hun og oploadede derfor selv et billede til picasa webalbum. Derfor må læserne denne gang klikke her for at se hvad Linnea mener.

(Dette er hvad der sker når barnet får adgang til computeren mens man kigger på billeder. Et par tilfældig tryk på tastaturet, og vupti lå der pludselig et billede på nettet..)

Gäster

Martin har kommit hem från en termin i USA, och han kom och hälsade på tillsammans med Bolette.

Mmmmmm.... Bacon.... Øl...

Mamma Sine bjöd på pitabröd med falafel för att representera danmark, men som tur var så hade pappa Jonas smitit ner i affären och köpt lite bacon och pilsner, så det hela redde upp sig, och Martin blev som synes mycket nöjd.

Party!

De senaste dagarna har Linnea tydligt lärt sig att det låter roligt när man trycker på hisslarmet.

Dörren

Vi har en badrumsdörr som säger "Kniiiiiiiirk" med mycket hög volym varje gång man öppnar/stänger den.

Linnea och dörren

Det leder naturligtvis till vissa problem, som att man inte alltid kan stänga den när Linnea sover. Det normala vore naturligtvis att smörja den, men för en par månader - precis när jag beslutade mig för att göra det - så upptäckte jag en dag att Linnea mycket koncentrerat satt och imiterade hela knirkets fallande tonskala från andra sidan lägenheten, när Sine kom ut genom dörren i fråga. Det var ganska påfallande, för den spänner över en oktav eller något liknande.

Hon har fortsatt att sjunga med. Om det inte är något annat intressant i lägenheten - som t.ex. en gäst som man ska visa fenomenet för - så svarar hon dörren 9 gånger av 10. Därför har jag inte haft hjärta att åtgärda ljudet. Men nuförtiden så har det blivit mindre avancerade insatser. Oftast så orkar hon bara med ett kort "Iiiihhhh" när hon hör den, och det verkar som att det i stort sett har blivit en undermedveten process att göra ljudet.

Så jag tänkte att jag skulle dokumentera det innan det försvinner helt.

Barnet är trött på bilderna, så hon har fått en badanka att suga lite på för att stå ut med att vara fotomodell.

Jaja, den knirkar när jag trycker på den! Kan vi gå nu?

Dammsugning

Linnea hjälper till att dammsuga


Hon gillar dammsugaren (oväntat va?). Den låter mycket, och medan den är igång kan man skrika och vifta hur mycket man vill.

Linnea tänker

"Det finns inget mer spännande än att stoppa mormors halsband i munnen...", tänker Linnea, "... så därför ska jag vara snäll mot mormor och stoppa det i hennes mun åt henne."

Helt enligt manualen - utgår jag ifrån - så börjar Linnea att bli bättre på att kommunikera. Det fascinerar mig. Istället för att skrika frustrerat när hon vill att man ska ta upp henne så påkallar hon nu uppmärksamheten med ett "ØH!!!" (jag utgår från att hon pratar danska), och när man sedan vänder sig mot henne så håller hon ut armarna mot en, oavsett om det är från andra sidan rummet. Jag har också t.ex. börjat märka att när hon drar mig i benen, så är det ofta bara för att öva på att resa sig, om hon inte samtidigt sträcker upp armarna när jag tittar ned. Om jag tar upp henne utan att hon ville upp, så knuffar hon bort sig själv från mig för att komma ned igen.

Uppe är oftast bäst. Här i mormor och morfars kök.

Det inträffar övriga små vardagstriumfer hela tiden. Idag satt jag på pallen, och hon ville tydligen öva på att resa sig. Eftersom jag var ivägen så knuffade hon helt sonika på mig tills jag flyttade mig.

Och jag tyckte också att det var rätt kul när hon försökte trycka på hissknapparna medan vi åkte upp alldeles nyss.

Linnea hjälper mamma att trycka ut luft ur påsen.

Giraffen

Det går susende stærkt for tiden. Efter Linnea knækkede koden mht. at krybe, er det som om hun udvikler sig i rivende fart. Alt skal undersøges, bankes på og mest af alt bides i. Og som førstegangsforældre er det jo vigtigt at dokumentere alt... Derfor følger her udførlig billededokumention af Linnea der har lært sig at lege med sin store giraf:
det er d. 15. januar og Linnea putter for første gang en bold i giraffens mund så den spiller den der dejlige lille melodi.

"sig aahhhh" Når Linnea skal koncentrere sig om at putte bolden i giraffens mund, åbner hun sin egen mund også. Det ser altså vældig sødt ud!

ved lejlighed tester Linnea også andre ting i giraffen. Indtil videre kan det konkluderes at hverken klodser eller badeænder virker..

Uppdatering p.g.a. tepaus

Idag händer det inte så mycket.

Linnea hjälper till i köket.

Igår var Bolette på besök. Eftersom Linnea är entusiastisk över att röra sig nu för tiden så försöker hon alltid att röra sig i ljusets hastighet. Det är bara därför bilden är suddig; det har inget med kameramannen att göra.

Suddet vi kallar Linnea.

de kalder hende lynet..

22 minutter om at bevæge sig fra køkkenet og hen til pappa... bahh, det er forlængst fortid. Da først Linnea havde fanget bevægelse tog det ikke mange timer at finde ud af hvad hun så skulle gøre. Nu bevæger hun sig let og elegant derhen hvor hun vil. Ok, måske ikke så elegant... stilen kan vel nærmest beskrives som "abeunge". Men hun kommer frem, og vi er pavestolte!

men hvorfor skal de altid fjerne trofæet præcis når man er nået frem?

Som alle andre superheltinder har hun selvfølgelig et svagt punkt. Vores ellers så frygtløse datter, der skriger af leoparder og isbjørne, og ikke har den fjerneste respekt for højder, er skrækslagen for.... tadaaa.... Barberskum!

Diffusion

Som pappa och fysiker är jag stolt över att rapportera att Linnea har bemästrat Brownsk rörelse.

Jag råkade ha kameran vid datorbordet medan Sine bakade pizza, och jag tog tillfället att dokumentera det irrande barnet.

Välkomna på min resa!

Vi börjar lite försiktigt, utan att mamma märker nåt.

Triumf! 2 minuters planlöst snurrande har lönat sig.

The party never stops med skohorn.

10 minuter senare är det ändå dags för nya äventyr.

The party never stops med remmar.

Hallå!! Här är jag! (vid datorbordet)

Här tog Linnea en lång paus för att berätta för världen om sina triumfer. Hon har för övrigt blivit väldigt bra på att härma språkmelodin, så när man pratar med henne och hon svarar "Jaja.", så låter det ofta precis som om hon menar det nu för tiden. Bilden nedan visar berättarminen, som faktiskt är en av hennes vanligaste miner när hon är vaken.

Da-da-da... Da! Da! Bababababa. Dadadada. Ja!

When all else fails: Tugga!

Dags för fortsatta bravader.

Men till slut händer det alltid. Man glider ned på mage.

Här får resan sluta i frustrerade skrik över att ligga på mage. Det är 22 minuter efter att vi började.

arvestykker?

Vi har set at den største fætter Hampus i Norrland mangler to styks fortænder. Dem har jeg til gengæld siger Linnea stolt. Gode at bide med er de også...

Linnea har nu 7 tænder.

Vardagar

Linnea lär sig små saker hela tiden just nu. Men hon tappar snabbt intresse för det hon har kommit underfund med, och sedan vill hon sällan pröva igen.

Igår så spenderade hon en hel del tid med att jämföra sina händer med spegelbildens händer, och med att röra vid sina egna fingerspetsar. Det såg mycket imponerande ut, men efter ett avslutande "nu är leken slut"-skrik åt spegelbilden så tvivlar jag på att något egentligen blev kvar i hennes minne. Det verkar mer som att hon får små ögonblick av klarsyn (som alkisarna kallar det), och sedan så återgår hon till samma gamla rutiner.

Idag så upptäckte hon en kompis som kommer att vara med henne resten av livet. Först lekte hon mycket med sin egen skugga, men när vi väl hade fått fram kameran så hade min skugga blivit intressantare.

Kolla, det är du...
Spirevip i 2D

En sak som hon aldrig tröttnar på är att stå vid favoritfönstret. Det började för länge sedan när hon körde dit med gåstolen och stod och tittade i koma på Hampus gamla bild (som är i fönstret ovanför) och på alla andra saker. Nu för tiden gillar hon att gå dit när jag håller henne i händerna. Då kan hon luta sig upp mot fönsterbrädet och skrika ordentligt på bilarna på parkeringplatsen. Här är hon ofta:

Ni har försökt gömma tågen för mig bakom en vägg, men jag fattar nog att de fortfarande är där, ser ni...

På motoriska fronten intet nytt. När man tittar på alla ställningar hon intar så får man visserligen intrycket att hon skulle kunna resa sig vilken sekund som helst. Men hon verkar inte intresserad. Jag tror att hon bara sitter och föreställer sig hur det skulle vara om man kunde röra sig. Hon känner liksom lite på det, och det verkar spännande, och då är tillvaron är kul just nu. Man kan tänka sig att det vore dumt att ställa till med något som riskerar att förändra den...

Men ibland när man har lämnat henne i några ögonblick så kan man ändå hitta henne på oväntade ställen.

Vem fan orkar försöka krypa när det blir så här hela tiden?

Linneas år

2009 er slut og nu ser vi i spænding frem til 2010. Vi glæder os mest til en ny fætter, to nye "veninde-børn", et nyt job og jo nok også et nyt land. Og så alle de andre ting som helt sikkert kommer til at ske!

I anledning af årsskiftet OG at dette er indlæg nummer 100, er her en serie billeder, der aldrig blev vist under året der gik. Det er Linnea fra lille spirevip til stor dame.

GODT NYTÅR!

5. april: lillebitte mave-spirevip

7. april: blot et par timer gammel

24. april

14.maj

6. juni

5. juli: fire generationer

13. juli

augustbilledet (taget 30.juli, fotoalbumet fra august findes stadig her for nostalgiske)

2. september

10. oktober

8. november

19. december

Dus med dyrene

Vi fejrede årets sidste dag med en tur i zoologisk have. Godt indpakkede tog vi afsted. Linnea faldt i søvn på vejen derind, men så greb vi bare chancen og startede med en fika-pause. Hun vågnede igen i tide til at se kamelerne blive trænet, og derefter forsøgte vi at tage hele turen rundt. Linnea reagerer lidt blandet på dyr. Hun kigger meget nysgerrigt efter dem, og samtidig virker det som om hun bliver lidt sur over at de ikke snakker med hende. Som fx når hun skriger efter isbjørnen for at få dens opmærksomhed... ja ja, vores barn har vel ikke det mest veludviklede overlevelsesinstinkt ;)

Linnea siger:
llml m lkkkkkkkkkkjsdsdssssssssssssssssssssssk_aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaasdsdsssssssssssssssssssssssssscxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx








Hjemme igen spiste vi, traditionen tro, hotdogs til frokost (lunch), i år dog ikke lavet over bål. Resten af dagen hyggede vi os indenfor. Linnea kom i seng ved halv otte og så spiste vi en sen middag. Jerker kom forbi og bød på dyr dyr whisky, og klokken tolv kunne vi endelig tage hul på den champagne der har ligget i køleskabet de sidste 8 måneder. Man kan vist roligt sige at vi havde en perfekt udsigt fra vores altaner, og det larmede godt så Linnea vågnede også igen til midnat. Vi tog hende op og pakkede hende ind, og så ellers med ud på altanen hvor hun kiggede fascineret på fyrværkeri i en halv time. Som bonus fik vi lov til at sove til næsten 9 nytårsmorgen.

Springbank 18 years
Fyrværkeriet ses desværre ikke på billedet, men flot var det!