Linnea tänker

"Det finns inget mer spännande än att stoppa mormors halsband i munnen...", tänker Linnea, "... så därför ska jag vara snäll mot mormor och stoppa det i hennes mun åt henne."

Helt enligt manualen - utgår jag ifrån - så börjar Linnea att bli bättre på att kommunikera. Det fascinerar mig. Istället för att skrika frustrerat när hon vill att man ska ta upp henne så påkallar hon nu uppmärksamheten med ett "ØH!!!" (jag utgår från att hon pratar danska), och när man sedan vänder sig mot henne så håller hon ut armarna mot en, oavsett om det är från andra sidan rummet. Jag har också t.ex. börjat märka att när hon drar mig i benen, så är det ofta bara för att öva på att resa sig, om hon inte samtidigt sträcker upp armarna när jag tittar ned. Om jag tar upp henne utan att hon ville upp, så knuffar hon bort sig själv från mig för att komma ned igen.

Uppe är oftast bäst. Här i mormor och morfars kök.

Det inträffar övriga små vardagstriumfer hela tiden. Idag satt jag på pallen, och hon ville tydligen öva på att resa sig. Eftersom jag var ivägen så knuffade hon helt sonika på mig tills jag flyttade mig.

Och jag tyckte också att det var rätt kul när hon försökte trycka på hissknapparna medan vi åkte upp alldeles nyss.

Linnea hjälper mamma att trycka ut luft ur påsen.