Bara sekunder efter anekdoten inträffade lyckades vi arrangera den här bilden.Linnea gillar att umgås mycket intensivt med nya ord som hon tar till sitt hjärta. Så det tog mig ett tag att reagera när hon började upprepa ordet "Haj" cirka 30 gånger på 20 sekunder. När hon såg att dumma jag inte fattade ett dyft, så sprang hon och hämtade boken på bilden, fortfarande med "... haj, haj, haj ..." utan avbrott.
Jag trodde att hon ville läsa boken, men det ville hon inte. Hon ville bara peka på omslaget och säga "... haj, haj, haj ... (etc.)". Till slut förstod jag att hon pekade på texten. Hon ville att jag skulle bekräfta att det var boken "Hej", genom att peka på texten och säga "Ja - Hej!".
Så gör tydligen Mamma. Och då låter ju "Hej" lite annorlunda. Nu får vi börja debattera om Linneas språk ska heta Denska eller Svanska.
Hahaha, ja ni kommer inte få det lätt med att tyda alla hennes språkvarianter. Jag tycker det är svårt på ett språk. Det bästa är att de små blir så inibomben elak när man inte förstår vad de menar ;)
SvarSlet