Den längsta dagen

Jag tänkte att jag skulle dokumentera den här dagen, så att jag kan sitta och skratta åt mig själv senare när jag tänker på att jag faktiskt tyckte att den var lite jobbig. Sine har åkt till Danmark, tidigt i morse, och jag och Linnea har tomtat runt och försökt fördriva tid sedan 6 i morse. Linnea tyckte dessutom att det där med att sova, det kunde man bara göra i en halvtimmes-fint, precis tillräckligt för att Pappa skulle börja få upp hoppet om vila. Men i verkligheten har det inte varit så jobbigt--mest tråkigt för oss båda.

Så här jobbig var till exempel Linnea medan jag diskade. Efter 10 min blev jag tvungen att gå dit och kolla vad hon höll på med, och då tittade hon upp och flinade för att hon äntligen hade lyckats lura mig att hon sov...

Och så här ohanterligt uppträdde Linnea tidigare.

Men tiden ensam med Pappa har inte varit helt utan möjligheter till utveckling. Efter lunch fick hon tag i en tom russinpåse, och hon drog allt hon kunde i den, men den gick inte i två bitar som hon ville. Då tittade hon ned på den, och utropade med perfekt uttal och hög, klar och norrländsk pondus: FAN!!

Jag var idag tvungen att dokumentera även det: ett av de absolut första fallen (nr. 2 eller 3 för att vara exakt) av solkart användande av svordom.

Fan-påsen på bild.