mandag den 11. januar 2010

Diffusion

Som pappa och fysiker är jag stolt över att rapportera att Linnea har bemästrat Brownsk rörelse.

Jag råkade ha kameran vid datorbordet medan Sine bakade pizza, och jag tog tillfället att dokumentera det irrande barnet.

Välkomna på min resa!

Vi börjar lite försiktigt, utan att mamma märker nåt.

Triumf! 2 minuters planlöst snurrande har lönat sig.

The party never stops med skohorn.

10 minuter senare är det ändå dags för nya äventyr.

The party never stops med remmar.

Hallå!! Här är jag! (vid datorbordet)

Här tog Linnea en lång paus för att berätta för världen om sina triumfer. Hon har för övrigt blivit väldigt bra på att härma språkmelodin, så när man pratar med henne och hon svarar "Jaja.", så låter det ofta precis som om hon menar det nu för tiden. Bilden nedan visar berättarminen, som faktiskt är en av hennes vanligaste miner när hon är vaken.

Da-da-da... Da! Da! Bababababa. Dadadada. Ja!

When all else fails: Tugga!

Dags för fortsatta bravader.

Men till slut händer det alltid. Man glider ned på mage.

Här får resan sluta i frustrerade skrik över att ligga på mage. Det är 22 minuter efter att vi började.

2 kommentarer:

  1. 22 minuters fritid till er....
    Ni har det bra ni!
    Jag har bara fritid när jag sitter på jobbet och värre kommer det väl att bli snart...
    Men hon kryper inte, va? Det gjorde inte Nathalie heller, aldrig. För mycket skav på knäna antar jag ;)

    SvarSlet
  2. Hon verkar inte det minsta intresserad av att krypa. Det är mer som att hon försöker resa sig, så därför ser det ut lite som att hon försöker gå på alla fyra. Men man måste förtydliga att hon inte riktigt förflyttar sig målmedvetet än, även om jag tror det kan komma nu i dagarna. Just nu så är det mest så att hon blir nöjd med dit hon råkade komma.

    SvarSlet