Ärtor äter man en och en. Det är väldigt kul.
Och broccoli kan man äta hur mycket som helst av.
Jag måste tillägga att Linnea också verkar ha ärvt min sunda förakt för potatis. Om man lägger fram potatis så smakar hon försiktigt på en bit, och sedan gör hon en ful grimas, och så kastar hon metodiskt bort alla potatisbitarna från sitt lilla matbord. Kokta morötter går däremot att lura i henne, om hon inte har fått smaka på något godare innan.
När hon var ensam hemma med mig i lördags så fick hon för övrigt en rejäl portion stark Chili con Carne att sova på, istället för modersmjölken. Jag tyckte det var väldigt roligt när hon satt i 10 sekunder och flämtade med vidöppen mun efter den andra tuggan. Men eftersom det låg på min tallrik så ville hon såklart ha mer ändå, och jag gjorde det såklart lätt för mig.
Ingen kommentarer:
Send en kommentar