Det här har varit Linneas utsikt de senaste 3 dagarna: Pappa skurar fönster (och mamma följer efter och skurar insidor).
Vid sista fönstret igår så var Linnea och jag ensamma i sovrommet. Jag hade klättrat upp på fönsterkarmen, och när jag hade blött ned hela fönstret så insåg jag att jag hade glömt skrapan på golvet. Alla som varit i en liknande situation - ömma knän på en kudde 1 ½ meter upp - förstår min förtvivlan. Men Linnea satt och lekte med skrapan rakt under mig. Jag frågade om jag kunde få den. Hon tittade lite fundersamt på mig, och så sträckte hon upp skrapan. Jag konstaterade förvånat att jag har praktisk nytta av mitt barn. Hon hjälper till! (Hon blev väldigt sur när jag tog skrapan utan att ge tillbaka den.)
Vi ska ha öppet hus på lördag för att säga farväl till alla danska vänner som orkar komma hit. Martin kunde inte komma, så han kom ikväll istället, och vi hade en helkväll med pizzabakning och barnpassning.
Stilstudie på Martin.
Alla är på väg till affären för att köpa ett paket jäst.
Ingen kommentarer:
Send en kommentar