Nej!

Den nya, förbättrade körstilen. Lite svårare, mycket roligare.

Linnea har ett nytt favoritord. Hon säger det med eftertryck, välartikulerat, ungefär 5-10 gånger varje minut. Hon svarar på alla frågor med "NEJ!" (utom om man frågar henne något kul, som t.ex. om hon vill ha mat, för då blir svaret "NEJ! .... jaa..."). Hon säger även "NEJ!" till sina fötter om de kliver snett när hon balanserar runt på soffkuddarna. Hon säger "NEJ!" till sina strumpor, och sedan drar hon av dem. Hon säger "NEJ!" dörrar som är öppna, och sen stänger hon dem och stirrar hårt på dem och säger "NEJ!" en gång till. Hon bara "NEJ!" rakt ut i tomma luften, förmodligen i förebyggande syfte.

Ett annat ord som hon slängt sig med ett tag är "hopp!" (när hon eller någon annan hoppar, eller när man lyfter upp henne).

Nyligen har hon även sakt "boll" några gånger i rätt sammanhang, så det verkar som att hon håller på att göra morfar glad genom att lära sig ett av hans gamla favoritord.

Hon har också lärt sig sitt 3e namn, efter mamma och pappa. Det är ingen av de tippade personerna, som mormor, omma eller Nathalie, som har fått äran. Det blev Manamana (han i mupparna)...

Mycket av tiden spenderas för övrigt med att springa runt och säga "Kokka" eller "Lalla", eller kombinationer som "kokkalalla", "kokkala" och "kalla".

Nu kom hon här och sade "NEJ!" och drog mig i armen, så nu måste jag gå...