Linnea er på dagis. Og jeg er hjemme. To en halv time siden jeg gik og de har ikke ringet efter mig, hvilket selvfølgelig er et godt tegn. Alligevel begynder nervøsiteten at melde sig. Tænk hvis jeg har givet dem et forkert telefonnummer, tænk hvis jeg har glemt at slå lyd på telefonen, tænk hvis noget ikke virker, tænke tænke tænke...
Indskoling er i virkeligheden ikke for børnenes skyld men for forældrenes!
Abonner på:
Kommentarer til indlægget (Atom)
Jag vet precis hur du känner. Stackars oss föräldrar.... ;) Jag grät varje gång jag lämnat Nathalie på dagis och nu i början med Teodor också. Då kom jag jämt på jobbet och grät.
SvarSletDet är skitjobbigt att lämna dom och man kan knappt vänta tills man får hämta dom, man saknar den tiden man inte spenderat med dom och man har tusen frågor till personalen.
Men hur det än är så är det lite skönt med ett andningshål också, lite tid ifrån varann. Slippa laga maten och dom får vara ute och leka.
Jag tänker på er (dig), jag vet att Linnea kommer att trivas och när ni kommer in er kommer det att kännas lite bättre för dig med, men det känns aldrig bra!
Kram till er :)
TAK!
SvarSlet